Golden days.
Frank kommer att bli en solskenspojke. När jag ligger och solar brukar han klättra över mig ett antal gånger innan han lägger sig på min arm brevid mig och skrattar. Jag vet inte om han skrattar för att det är kul att stirra på solen tills man blir blind eller om han bara gillar läget... Han trivs i solen i alla fall, märkliga unge.!
Inte lika kul att behöva sitta still och äta..
Inte lika kul att behöva sitta still och äta..
Jag tycker synd om dem som startar bakom mig den 18 juni, när jag ska springa Malmö milen. Jag kommer troligvis stoppa upp hela skiten, för jag har tappat all kondition, motivation och vilja att springa. Jag liksom släpar mig fram nuförtiden... Det är illa, riktigt illa.
Framtiden.
Igår var det dags att inhandla nya skor till Frank. Han invigde dem direkt med att springa runt i stan och plocka fimpar på gatorna. Jag vet inte om det är för att han kommer att bli städare när han blir stor eller om han kommer bli rökare, vilket det än är blir han i alla fall asförbannad när man säger åt honom att sluta.
Efter att ha lyckats spontanfika med ett manligt sällskap från min sida, så utbrister min mamma på vägen hem "Varför är du inte tillsammans med honom?!". Jag svarar "Men mamma, man måste vara kära i varandra för att vara tillsammans, man kan inte bara vara vänner..". "Amen Meya, vänskap är faktiskt också kärlek!" säger hon då. "...Ja, om man är pensionär..." mumlar jag och går vidare...
Please say...
Till kärringen i kassan som undrar om jag frös så "nej det gjorde jag inte!", till killen som stannade sin bil, vevade ner rutan och frågade om jag ville hänga med så "nej det ville jag inte!" och till gubben som frågade förvånat om det har blivit sommar nu så "ja, för fan.."... Hade ni tre haft lika söt klänning som jag hade ni också haft på er den idag, det vet jag!
Dog days are over.
Livet förändras hela tiden, det har gått fort på senaste.
Min mamma fyllde 50 i lördags. Det firades med afrikanska trummor över hela Slottstaden, italiensk meny, vin likt ett hav och extremt mycket ful-dans. Helt underbart med andra ord. Eftersom jag och Lina jobbade som servitriser blev det inte så mycket firande av min mamma som jag tänkt, men lagom tills att klockan passerat 12 kunde vi slänga av oss våra klackar och dansa över hela golvet.
Jag höll tal också, utan att veta att jag varken skulle göra det eller kunde. Jag drog till med att gråta också, för att krydda. Helt oväntat likaså när 75 gäster framför mig grät med mig.
Dagarna runt detta har passerat, Frank växer och trotsar när det inte passar. För det mesta tycks inget passa vilket han visar med att lägga sig ner och gallskrika. Underbart skådespeleri! Men lika bra är han för det, världens bästa Franke!
Dagarna runt detta har passerat, Frank växer och trotsar när det inte passar. För det mesta tycks inget passa vilket han visar med att lägga sig ner och gallskrika. Underbart skådespeleri! Men lika bra är han för det, världens bästa Franke!
Den sämsta och kanske största förändringen står mellan att jag förlorat ett av mina jobb och att jag förlorat en av mina största kärlekar jag haft. Jobbet klarar jag mig utan (eller nä, men jag har inget val..), det kommer nya, men att förlora kärlek gör mer ont. Det smärtar länge...
Pixie lever numera i ett annat land med människor som har mer tid, ÄNNU mer kärlek att ge och ett bra hem. När jag skaffade Pixie för över 2 år sedan var det aldrig tanken att jag skulle behöva leva utan henne. Men jag kan inte vara egoistisk utan måste se hur det verkligen ser ut och det är att jag varken har tid eller råd. Så det ända rätta var detta. Men det gör ändå ont, så jävla ont!
Pixie lever numera i ett annat land med människor som har mer tid, ÄNNU mer kärlek att ge och ett bra hem. När jag skaffade Pixie för över 2 år sedan var det aldrig tanken att jag skulle behöva leva utan henne. Men jag kan inte vara egoistisk utan måste se hur det verkligen ser ut och det är att jag varken har tid eller råd. Så det ända rätta var detta. Men det gör ändå ont, så jävla ont!
Sol.
Sol hela dagen kan inte bli bättre. Jag kan inte vända bilder på min skitdator så allt är upp o ned, precis som mitt liv. Så vi kör på det. Dagen har ändå varit bra och kvällen i soffan är ganska gött..
Sorry is for you.
Jag vet inte ens om jag ska kommentera att jag gått under jorden ett tag eller om jag ska låtsas som ingenting. Jag kör på det sistnämnda för att undvika eventuella spekulationer (eller spä på dem).
Jag är utan min dator vilket gör mig till en halv människa. Den halvan som är kvar blir helt oanvändbar. Jag väntar på att få tillbaka min dator från dator-doktorn så jag kan ta sönder den på nytt och utnyttja min drulleförsäkring till tusen procent. Datorn är värdelös så jag tycker inte det är mer än rätt.
Franke sover fortfarande. Jag har övervägt att väcka honom för jag är så irriterad att jag är uppe före honom helt i onödan. Men min dumdristighet kan inte gå före här, han får helt enkelt sova. Med tanke på att han ligger i min säng kan det dröja hur länge som helst innan han får för sig att stiga upp. Det bästa är att han verkligen stiger upp själv, för att har fått för sig att man kan kasta sig ut från min säng och på så sätt komma ner från den. Så nu är det bara att vänta på en duns, sen kommer han komma utpromenerande här, hur stolt som helst....
Dream big.
Jag måste uppfattas som en väldigt alkoholiserad människa eftersom att vartannat inlägg handlar om alkohol intag och vartannat om min son. Nu är det inte riktigt så. Jag har bara en tendens att skriva om just dessa två saker för jag har så mycket annat jag försöker att utelämna från bloggen. Dels för att mitt privatliv helt plötsligt blivit jätte privat och dels för att jag har hittat andra ventiler än bloggen.
Men ja, jag är lite bakis idag med för ja, det blev lite vin igår med. Men det spelar ingen roll, för det var inte det jag skulle skriva om.
Back to bed.
Efter att ha fått en smäll igår morse tog det mig en hel dag av yrsel och illamående innan jag fick det bekräftat att jag hade fått en lätt hjärnskakning. Då hade jag jobbat 7 timmar, gymmat och lagat middag med Alexandra och Ludde hä hemma (tack underbara!). Jag borde verkligen bli fastlåst vid ett element eller något så jag sitter still!
Jag somnade lite efter 6 i morse och hann med 4 timmar sömn innan jag blev väckt av att min mamma ringde. Jag borde självklart sovit tidigare, sovit mer, sovit NU... men sånt hinns inte med. Huvudet känns fortfarande lite efter, men va fan, jag har annat att tänka på dig.
För att det är fredag så bjuder jag på mitt enorma mästervärk som jag blev ombedd att rita. Grispappa, grismamma och grisbebis.. tur att det är 7-åringar som ska se dem och ingen annan, för de blir iaf nöjda.
Jag vet ju inte riktigt vems den är, så nu är den min.
Föreningen har gått ut med en arg lapp om att allt som inte står inne i ens källarförråd kommer att slängas den 1:a April. Därför tog jag tillfället tillfånga och gick ut på en liten fyndsrunda. Jag hittade en stol, som jag visserligen tror är min brors gamla fynd, men den var lagom skabbig så den tog jag! Eftersom orange, slitet och andvänt inte är min grej unnade jag den gamla stolen en ny klädsel.
Jag vet ju inte riktigt vems den är, så nu är den min i alla fall...
FÖRE:
EFTER:
Är det okej att ha sin arbetskollega mellan benen?
Jag får nog skylla mig själv när jag försov mig i morse. Jag försover mig en gång vartannat år typ och självklart gjorde jag det den morgonen som jag hade som mest att göra. Det slutade med att jag varken åt frukost, gick ut med hunden(!!) eller borstade tänderna...
Slängde in Franke på förskolan innan jag panikcyklade till Limhamn. Jag och min lammköttskollega skulle flyttstäda en lägehet som troligtvis haft samma hyresgäst i 120 år. Den var ändå ovanligt fräsh om man jämfört med vad vi tidigare fått städa.
Självklart fanns det skåp i hela lägenheten som var i takhöjd. Vi orkade inte komma fram till någon anna lösning än att jag helt enkelt fick sitta på hans axlar och städa ur dem. Jag har haft lammkött tidigare, men något säger mig att det inte är bra att ha sin kollega mellan benen. Dock var det jävligt kul att sitta på hans axlar, när fan gör man det nu förtiden?
Jag hann jobba 7 timmar innan de ringde från Frankes förskola och sa att han hade feber. Då var det bara att wrap it up och sticka för att hämta honom... Jag tror inte jag har någon energi kvar i kroppen nu.
Självklart fanns det skåp i hela lägenheten som var i takhöjd. Vi orkade inte komma fram till någon anna lösning än att jag helt enkelt fick sitta på hans axlar och städa ur dem. Jag har haft lammkött tidigare, men något säger mig att det inte är bra att ha sin kollega mellan benen. Dock var det jävligt kul att sitta på hans axlar, när fan gör man det nu förtiden?
Jag hann jobba 7 timmar innan de ringde från Frankes förskola och sa att han hade feber. Då var det bara att wrap it up och sticka för att hämta honom... Jag tror inte jag har någon energi kvar i kroppen nu.
Det ska jag fira med att springa en runda... eller två!
Don't you point your finger!
Ja jag vet, jag verkar ha tappat förståndet helt. Jag vet inte varför riktigt, men hela helgen har passerat nu och jag har bara lyckats skrapa ihop 6 timmars sömn. Rent tekniskt sätt borde jag väl vara död vid det här laget, men jag känner mig i hysat bra form. Kan bero på att jag tryckt en burk nutella till frukost, pannkakor till lunch och en pizza till middag (plus en tredjedel av Linas)... så jävla mycket beach 2011-tänk liksom.
Jag ska vara glad om jag ser något sånär fräsh ut imorgon på jobb. Troligtvis kommer jag inte att göra det eftersom jag börjar redan klockan 8. Jag vet inte hur jag ska hinna lämna Frank på förskolan men på något sätt måste det gå för att städa med honom runt benen är inte det lättaste. Jag tror bestämt att jag hade behövt klona mig själv...
Sen när byttes Malmös alla män ut mot små flickor?
Det var tänkt att det skulle bli en hemma-mys-kväll igår, men det ändrades till ta-en-öl-på-möllan-kväll. Efter en öl ändrades det till lite-fest-på-möllan-utan-utgång-kväll. Och ja.. det slutade i alla fall upp på Debaser, för vi verkar ha dåligt omdöme och alkoholsinne. Hela kvällen får 10 poäng om man bortser från en litet snesteg på Debaser. Diskussioner ska aldrig förekomma efter alkoholintag när det kommer till.. .ja, män, kvinnor och allt där emellan.
Kvällen slutade som vanligt med min bästa vapendragare i sängen bredvid mig vilket gjorde att det blev långfrukost nu i morse. Man borde satsa på en kvinna, vi är ju ändå de bästa.
Let´s have a toast for the assholes...
För två veckor sedan lovade jag mig själv att hålla mig nykter tills min mammas 50års fest. Jag brukar inte ha svårt att hålla mina löften, inte ens när det handlar om alkohol och cigaretter. Jag lyckades hålla mig 13 dagar innan första vinglaset var tömt.
När jag vaknade i morse, efter 2 timmars sömn, förstod jag att det var dags att börja om. Kan vara huvudvärken som påminde mig eller bara den allmänna ångesten att jag suttit och tömt ölburk efter ölburk (trots att jag inte ens dricker öl!) till halv 5 på morgonen. Det enda som gör detta berättigat är att Olle gav mig den roligaste kvällen på hundra år. Jag vet inte om det känns bar eller bara förjävligt. Det finns i alla fall ingen annan som Olle, det är en sak som är säker. Han förtjänar bara gott, de få människorna som faktiskt bara förtjänar det bästa.
Dagen efter.
Väl hemma hann jag inte mer än innanför dörren innan det var dags att ignorera bakfyllan och vara mamma igen. Mötte upp min trogna kärlek på Hemköp för att inhandla frukost bestående av socker, socker och bullar. Dagen har liksom runnit iväg och trots att vi har hunnit med att både raste Franke och Pixie hunden så undrar jag vart alla timmarna tagit vägen?
Det säger jag skål för.
Det säger jag skål för.
Dagens promenad.
Första dagen på jobb nummer 2.
Kanske inte gav mig själv de bästa förutsättningarna första dagen på jobb nummer två, när jag hann sova två timmar i natt. Jag lyckades desutom komma försent trots att jag skulle befinna mig tre dagor från min lägenhet. Totalt hjärndöd med andra ord.
Mötte upp min städkompanjon, som min chef beskrivit som "söt på alla sätt och vis". Stämde väl bra in på honom. Jag körde självklart på bottennappet och bestämde mig för att ta köket. Det var innan jag fattat att damen som bodde där var kedjerökare och inte gillade att städa - NÅGONSIN. Väggarna, som nog varit vita en gång i tiden, var gula av gamla Blend och matlagning... Mums.
Nu har jag hängt över diskbänken och ätit någon form av lunch, det bränner ganska bra i ögonen och en normal människa hade passat på att sova en timme eller två innan man hämtar hem sitt barn. Men jag är ju ganska dum i huvudet, så jag tänkte dra till gymmet istället... kan få in två timmar träning innan Frank vill bli hämtad.
