För två veckor sedan lovade jag mig själv att hålla mig nykter tills min mammas 50års fest. Jag brukar inte ha svårt att hålla mina löften, inte ens när det handlar om alkohol och cigaretter. Jag lyckades hålla mig 13 dagar innan första vinglaset var tömt.

När jag vaknade i morse, efter 2 timmars sömn, förstod jag att det var dags att börja om. Kan vara huvudvärken som påminde mig eller bara den allmänna ångesten att jag suttit och tömt ölburk efter ölburk (trots att jag inte ens dricker öl!) till halv 5 på morgonen. Det enda som gör detta berättigat är att Olle gav mig den roligaste kvällen på hundra år. Jag vet inte om det känns bar eller bara förjävligt. Det finns i alla fall ingen annan som Olle, det är en sak som är säker. Han förtjänar bara gott, de få människorna som faktiskt bara förtjänar det bästa.

Väl hemma hann jag inte mer än innanför dörren innan det var dags att ignorera bakfyllan och vara mamma igen. Mötte upp min trogna kärlek på Hemköp för att inhandla frukost bestående av socker, socker och bullar. Dagen har liksom runnit iväg och trots att vi har hunnit med att både raste Franke och Pixie hunden så undrar jag vart alla timmarna tagit vägen?

Det säger jag skål för.