Jag verkar ha tappat tidsuppfattningen nu, skrämmande med sant. Frank är lika otålig varje morgon att strata dagen, så vi har börjat gå upp vid 5. Har jag riktig tur så kör vi inte igång förrän 6. Spelar inte så stor roll egentligen, för jag halvsover ändå första timmen vad vi än gör. Frank har fortfarande inte förstått att det inte är en lek när jag drar täcket över huvudet för att kunna somna om, han tror att vi leker tittut... (man kan ju inte låta bli att älska det).